victoria

Låter musiken spela på lite för hög nivå och har börjar fundera på det svåra pussel som kallas packning som väntar om en vecka. Just det pusslet tycks alltid ha för många bitar. Idag har jag haft en skön ledig dag, varit i Falkenberg och blivit bortskämd med god lunch, trevligt sällskap och ett antal koppar kaffe. Min fot kurerar sig i stadig takt, börjar skifta lite i färg och har snart normal rörlighet igen. På tiden. Var på röntgen igår då cirkulationen inte riktigt var som den skulle i den, men nu är det fint igen! Alltså, fotboll ja.

Okej, jag är inte den som är den, men efter att min röst nästan återställt sig helt av en mindre förkylning så springer jag och trampar snett. Medger att det har varit lite jobbigt att springa omkring på skolan idag. Min ankel syns ju knappt på grund av sin stora storlek, och de vackra tre (!) färgerna gör det till en otroligt vacker syn, och för att inte tala om att det varit ganska smärtsamt. Det är lite ojojoj och hopphopphopp och andas-in, andas-ut, när jag tar mig upp för trappan, faktiskt så att jag skrattar lite åt mig själv när jag väl är uppe. Men visst ska man känna att man lever! Och detta tack vare en fotboll. Visst har jag väl sagt det förut, att det inte är min sport? Annars gör jag det nu. Men kul är det, speciellt i rätt söndags-sällskap! Plågar er med en bild på min extremt fula fot. Bara som bevis. Och så ni kan skratta lite! :)