victoria

Ingen tidigare termin har varit så välfylld som den här. Inte har jag heller känt mig så oförberedd på tentor och inlämningar. Men tanken om att det gått rätt väg förr, och att det bara är två veckor kvar, får mig att hålla någon slags motivation uppe ändå. Den här terminen har varit helt fantastisk, samtidigt som det stundtals varit väldigt jobbig. Några jätteroliga skiddagar på olika orter har hunnits med, där skidåkning blandats med fest, vänskap och jag vågar kanske till och med säg här att lite kärlek dök upp... Ekonomsektionen har varit otroligt roligt och givande att arbeta med, och jag har träffat så mycket härligt folk tack vare det, samtidigt som det varit mycket att göra med arbetsmarknadsdag och föreläsningar. Och så har vi lite jobb på det. Ett jobb som jag är glad för. Glad för att jag får spendera delar av sommaren där, glad för att jag får komma bort från skolan lite en dag i veckan och faktiskt använda en liten del av vad jag lärt mig och glad för att jag nu får ta små steg framåt och lära mig nya saker. Jag har också gått på ett par baler, att vara serveringspersonal på den ena och dejt på den andra måste varit den bästa kombinationen. Två fantastiska kvällar. Att sedan få ett telefonsamtal om att någon jag haft nära mitt hjärta hela mitt liv, och som spelat en stor och betydelsefull roll, är sjuk är bland det jobbigaste jag har varit med om. Och att sedan få det upprepat igen ska vi inte ens prata om. Vid de tillfällena blir jag ledsen över att bo i Luleå. Att se två av de finaste människorna, som jag växt upp med, må dåligt är så ofantligt jobbigt. Att veta att de inte kommer finnas kvar här för alltid. Jag är ändå otroligt lättad över att jag vid båda gångerna fått åka söderut, annars hade jag inte överlevt norrland. Just nu vill jag inte tänka på vad som händer sen, försöker bara hålla fina Elsies kommentar i huvudet "vi måste vara positiva" och det stämmer ju så bra. Jag har under den här terminen varit mitt lyckligaste jag, samtidigt som det varit tufft och ledsamt emellanåt vilket absolut varit befogat. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här lååånga inlägget. Kanske peppa mig själv lite inför de sista två veckorna. Och bara få ur mig hur tacksam jag är. För det är jag, livet kan vara fint, riktigt fint ibland till och med.