victoria

 

Tro det eller ej, men för det mesta älskar jag Norrland, och särskilt nu (den där slask-ilskan i förra inlägget försvann ganska snabbt). Kylan kan jag ta, och snön med glädje, men mörkret vid den här tiden är (vanligtvis) jobbigt. Men när jag läser att Luleå nästan toppar listan med antalet soltimmar i november inser jag att det inte varit SÅ jobbigt den här hösten. Det kunde liksom varit värre. Annars känner jag att höstens trötthet kommit över mig och jag är ineffektiv och slö, det krävs liksom mer ansträngning för det mesta. Plugger går segt, och jag vill mest gå och lägga mig så fort solen försvunnit vid två-tiden... Men jag håller i med träningen, faktiskt riktigt flitigt, och hoppas på att det vänder!