Från gaten
Hamnade på Starbucks på university ave igår kväll, killen som jag en gång beställde en hot chocholate på skim milk med whipped cream utav som sen dess alltid frågar om jag ska ha denna kombination, frågade varför jag inte log, "going home tomorrow" blev svaret och bara därför fick jag en gratis latte av den andra killen, som jag aldrig träffat. Han kände också en au pair som precis åkt hem och han sa att han kände igen minen, tyckte synd om mig och tyckte inte att jag skulle behöva betala för min sista cinnamon latte i usa. Jag saknar redan alla undebara människor, sociala amerikanare, vänner från olika ställen i världen, värdbarnen, köra på 280, 101, golden gate brons röda färg, den blåa himlen utan en skymt av moln, 30+ grader, starbuckskaffe, åååh finns inget slut! För att toppa gårdagen så hade jag nog det jobbigaste av alla hejdå. Att säga hej då och inte ha en aning om när nästa gång blir är bland det värsta jag gjort!
De senaste veckorna, eller månaden, har varit den bästa under mitt år. Har spenderats med underbara människor och vid fantastiska platser så som Yosemite, Sausolito, San Francisco och Stanford. Jag har njutit av varenda sekund! Men visst är det alltid så, man vill ha det man inte kan få. Jag vet inte när jag kommer att få träffa alla dessa underbara människor igen och se alla fantastiska platser. Och leva det livet jag haft under detta året, det var en engångsupplevelse. Jobbigt är bara förnamnet. Men nu är det nog med det negativa!
När jag städade ur mitt rum läste jag igenom alla brev och vykort som jag fått under året. Och jag kan inte nog tacka er alla som skickat era ord över atlanten, mailat, skickat meddelanden och skypat med mig under året. Det betyder så otroligt mycket! Och utan era stöttande ord och era uppdateringar hemifrån hade jag nog aldrigt klarat detta! Att bara få ett hej och veta att allt är bra och att ni inte glömt mig har gjort många av mina dagar här. Tack, tack, tack, tack! Och samtidigt som mitt hjärta faller lite i tu just nu så längtar jag så otroligt mycket efter er alla och det ska bli så UNDERBART att få krama om er igen! Har längtat och saknat ett helt år!!!!
Här i gate 101 är det mixed feelings minst sagt, vet inte om det här blev nåt vidare bra eller sammanhängande, men det är straight from the heart, och precis så känns det just nu! Ickesammanhängande, saknad, längtan.
Nu är det boarding!
12.28 am
Det kommer en avslutning, jag lovar, ska delge er mer om de senaste veckorna och har en del bilder som är värda att publicera. Ska bara få tiden att gå ihop och det där med att packa med... Och förlåt, men har inte en kvadratcentimeter eller ens ett halvt gram över, så förlåt förlåt förlåt för att jag inte har med mig något hem till er! Nu ska jag fortsätta detta ångestfyllda måste. Särskilt lätt klockan halv ett på natten. Blandade känslor minst sagt! Stay tuned, lovar er minst en uppdatering till ifrån kalifornien, och en riktigt sån, om det så blir på sfo på torsdag...
11.43 pm
Förlåt mina vänner, men den senaste tiden har jag inte funnit ord att förklara. Och än mindre tid att skriva. Tiden går så fort!
Runaway
Den här låten har gått på repeat hela morgonen . Från filmen Sous surfer igår. Den var bra, men efter vad jag hade hört så kanske mina förväntningar var lite höga. Men helt klart sevärd! Och nej, man blir inte alls sugen på att lära sig surfa efter, inte aaaalls... ;)
Annars är det slut på ledigheten nu, har en del småfix att göra här hemma innan jag ska åka och hämta en bil på service och sen min värdfamilj på flygplatsen!
tisdag kväll
Var precis ute i trädgården och vattnade, ni skulle se all squash och tomater som växer där! Bättre, större och godare än någon grönsaksdisk jag sett hemma! Så till middagen i kväll blir det hemmaodlade söta tomater! Innan dess tänkte jag titta på den omtalade filmen Soul surfer. Låter som en bra tisdag i mina öron.
Delade tankar
Vet inte hur jag ska börja, sluta, eller ens fortsätta. Jag känner mig förkrossad men samtidigt så löjligt lycklig. Såhär vid slutet ångrar jag inte en sekund att jag åkte. Trots allt. Nu är hemma så nära! Och jag längtar så efter er! Samtidigt som mitt pussel till liv håller på att trilla isär och säkert kommer behöva lite tid för att klistras ihop igen när jag väl är hemma. Man kan väl säga såhär, jag tror aldrig jag känt mig så levande förut! Orden räcker inte för att berätta om de senaste dagarna, har åkt kusten ner, gått runt i mysiga santa barbara, njutit av lite sol och ledighet. Tio dagar kvar!
Från min och Marions roadtrip ner till Santa Barbara i helgen.
