victoria

Vet inte hur jag ska börja, sluta, eller ens fortsätta. Jag känner mig förkrossad men samtidigt så löjligt lycklig. Såhär vid slutet ångrar jag inte en sekund att jag åkte. Trots allt. Nu är hemma så nära! Och jag längtar så efter er! Samtidigt som mitt pussel till liv håller på att trilla isär och säkert kommer behöva lite tid för att klistras ihop igen när jag väl är hemma. Man kan väl säga såhär, jag tror aldrig jag känt mig så levande förut! Orden räcker inte för att berätta om de senaste dagarna, har åkt kusten ner, gått runt i mysiga santa barbara, njutit av lite sol och ledighet. Tio dagar kvar!