victoria

Ursäkta frånvaron! Men livet på hemmaplan är inte lika intressant och värt att skriva om på samma sätt som det senaste året. Tänkte skriva lite om min tid hemma, iallafall den första. Att komma hem var underbart men samtidigt lite konstigt. Att kliva på planet från Frankfurt och höra svenska all around me var minst sagt konstigt och ovant. Men samtidigt började hjärtat slå och "nu är jag snart hemma, på riktigt!" tankarna snurrade i huvudet, hem ljuva hem? Och visst var det underbart, glädjetårar på landvetter när mamma, pappa, Ulrika och Douglas välkomnade mig men varma kramar. När jag öppnade dörren hemma blev jag överraskad av hela släkten som stod innanför. Kvällen blev ett kramkalas med god mat (mineralvatten och potatis!) och underbart sällskap. Fick höra ett par pikar för min swengelska som satt i... Trots att jag bara sovit ungefär en timme på planet hem och därmed varit uppe i nästan 30 timmar så somnade jag inte förrän runt elva tiden, uttmattad med glad.