185 dagar på andra sidan
Vart ska jag börja? Börjar med att säga TACK! för alla gratulationer igår. Då jag officiellt inte längre kan kallas tonåring. Jag bad om så lite uppvaktning som möjligt på den här sidan jorden. Känns inte alls som min födelsedag och lite konstigt att fira den här. Men lite uppvaktning blev det iallafall, klockan 7.15 stod två små tjejer utanför min dörr och knackade, när jag öppnade stod de där med leenden frön öra till öra och sa "we wanna come in for some snuggletime in your bed!", sen låg jag där med en tjej på varsida som låg och pratade om diverse olika tankar om födelsedagar. Om jag var äldre än deras föräldrar, om jag skulle växa mer nu när jag är tjugo, om de slutar växa för att de fyller fem osv. Mitt hjärta smälte lite då, trots att jag var galet trött. En stund senare kom min värdmamma med en bukett med jättefina blommor. Annars hade jag skola gånger två igår, så hann som tur var inte med så mycket mer firande. Var ute och åt med värdfamiljen och efter Stanfordklassen åkte jag till cheesecake factory med Jenny och Mikaela. Fick en utekväll i Halmstad av Jenny och ett Starbuckskort av Mikaela, jag som tjatat om "inget firande, inga presenter" måste ändå säg att de var klockrena! Hur mycket pratar vi inte om (och saknar!) utekvällar hemma? Och antalet starbucksbesök under mitt halvår vågar jag inte ens chansa på, men det är MÅNGA. Så tack så jättemycket! Det var det, och jag är glad att det är över. Kanske blir lite firat om ett halvår eller så istället, vi får väl se. Jag menar, hade det varit 21 hade det varit värt att fira här, 20 är större hemma.
Och just det ja, som jag nämde, 6 MÅNADER I STATERNA! Hur det känns? Helt otroligt. Nu är vi halvvägs och jag har massor med saker att se fram emot under sista halvan av året! Först ut är Rasmus och Hawaii och det är mindre än en månad dit!
