Kursplanerande inför vintern
Haft en förvånadsvärt lätt eftermiddag och kväll med mina värdbarn. Jag kanske kommer ha lite hår kvar på huvudet iallafall, när jag kommer hem nästa höst. Nä okej, men nu efter nästan tre månader känner jag helt klart att det inte är lika svårt med barnen längre. Inte så konstigt, det är ju klart att det tar tid för barnen att acceptera en ny person som kommer och styr och ställer och deltar i deras liv. Speciellt när mamma ofta finns i närheten så man hellre kan gå till henne, och lyssna på henne.
Anyway, fick klartecken nu ikväll från min värdmamma om mina kurser som jag planerar att ta under vintern. Blir det som jag vill (och det finns platser kvar) så ska jag nog gå en "English through movies" på tisdagar 9-12 am, och "Public speaking" på Stanford också på tisdagar, 7-8.50 pm. Jag som h-a-t-a-r att prata framför folk/hålla föredrag/tal, whatever, ska gå en public speaking kurs. Jag vet inte om jag fick lite blodad tand när jag hade mitt projektarbete senaste året, och höll ett par redovisningar. Så trots nervösa svettvallningar, darrig röst och ännu darrigare knän tänkte jag alltså ge mig på det igen. Men på engelska. Undrar i skrivande stund vad som hänt. Tror jag att jag blivit superwomen som klarar allt bara för att jag flyttat över atlanten? Förvänta er ett inlägg efter första lektionen (om det blir någon) där jag antagligen kommer ångra mig med varenda cell i hela min kropp. Men förhoppningsvis kommer jag tacka mig själv efteråt och känna mig glad över att jag tog mig igenom det (på samma sätt som jag förhoppningsvis kommer känna efter det här aupair-året). Nä, varken superwomen eller sjuk. Det gäller nog bara att ta tjuren vid hornen och utmana sig.
Anyway, fick klartecken nu ikväll från min värdmamma om mina kurser som jag planerar att ta under vintern. Blir det som jag vill (och det finns platser kvar) så ska jag nog gå en "English through movies" på tisdagar 9-12 am, och "Public speaking" på Stanford också på tisdagar, 7-8.50 pm. Jag som h-a-t-a-r att prata framför folk/hålla föredrag/tal, whatever, ska gå en public speaking kurs. Jag vet inte om jag fick lite blodad tand när jag hade mitt projektarbete senaste året, och höll ett par redovisningar. Så trots nervösa svettvallningar, darrig röst och ännu darrigare knän tänkte jag alltså ge mig på det igen. Men på engelska. Undrar i skrivande stund vad som hänt. Tror jag att jag blivit superwomen som klarar allt bara för att jag flyttat över atlanten? Förvänta er ett inlägg efter första lektionen (om det blir någon) där jag antagligen kommer ångra mig med varenda cell i hela min kropp. Men förhoppningsvis kommer jag tacka mig själv efteråt och känna mig glad över att jag tog mig igenom det (på samma sätt som jag förhoppningsvis kommer känna efter det här aupair-året). Nä, varken superwomen eller sjuk. Det gäller nog bara att ta tjuren vid hornen och utmana sig.
Kommentarer
Trackback
